Vem flyger ballongen?

 


Vi har väl alla sett en ballong glida över staden en vacker sommarkväll. Men landets piloter blir färre och färre för varje år och långt ifrån alla fullföljer sin utbildning. Två killar på Chalmers tänker dock förbättra de siffrorna.

 

Text: Simon Carlsson
Foto: Simon Carlsson & Anton Torstensson

 

[T]vå plusgrader. Ett ihållande duggregn. Det är tur att det inte är i sin egen stad som Chalmers Ballong Corps (CBC) skall flyga upp i den jämngrå himlen. Den blå skåpbilen med tillhörande släp backas in i garaget. Men före det att den lastas till bredden full med ballong, korg och gastuber så måste någonting göras. Släpets vinterdäck måste på.
– Att man aldrig tänker på sånt innan, då hade vi inte behövt lägga tid på det nu, säger föreningens ordförande, Carl von Rosen.
Det är en tio personer stark skara som skall spendera helgen i Örebro. Där väntar en deltävling i Svenska Cupen, Örebro Balloon Flying Festival. Om det nu blir någon tävling. Få sporter är så beroende av vädret som ballongflygning.
– Men lördagens prognos ser bra ut, säger Carl med stor glädje i rösten.
– Det är ju så att det finns inget dåligt väder, bara dåliga startplatser.
Den som säger detta är Marcus Ekeroos. Han är mångårig medlem i föreningen och även ordförande i Svenska Ballongfederationen (SBF).
– Men jag har inte studerat på Chalmers på länge. Min insats är att jag hör av mig till studievägledaren en gång om året för att förlänga mitt studieuppehåll.

[M]arcus är inte bara ordförande i SBF. Han är dessutom den enda medlemmen i CBC som är inskriven på Chalmers och innehar ett ballongförarcertifikat. Men till helgens tävling får han sällskap.
– Vi får kalla in andra piloter som inte går på Chalmers längre. Vi har ju inget val, säger Carl.
Föreningens situation är inte unik i ballongsverige. Enligt Transportstyrelsen har idag 66 personer ett svenskt ballongförarcertifikat. Utöver dem finns det en handfull i Sverige som innehar ett amerikanskt certifikat. Dessa få piloter är resultatet av en alltjämt nedåtgående trend sedan slutet av 90-talet. Bara under den senaste treårsperioden har antalet piloter minskat med en fjärdedel.
– Det är klart att det är ett jätteproblem, säger Marcus
Carl fyller i:
– Det handlar ju om hela sportens framtid. Får vi inte nya piloter kan vi i föreningen inte fortsätta flyga, så enkelt är det.
Marcus poängterar dock att det inte är någon kris i ordets rätta bemärkelse. Men det finns utrustning och kapacitet i landets föreningar för att flyga betydligt mer än det görs idag.
– Som det är idag får vi gå upp med endast en ballong när vi hade kunnat gå upp med flera.

Det handlar ju om hela sportens framtid. Får vi inte nya piloter kan vi i föreningen inte fortsätta flyga, så enkelt är det

Carl von Rosen

Sen får du lägga till de fyra timmar du lade när du trodde det skulle bli bra väder en annan dag. Effektiv tid som man flyger är väldigt lite i förhållande till allt annat

Carl von Rosen

Flyger man osponsrat och betalar allt själv så slutar det nog på runt 100 papp. Men jag tror inte jag träffat någon som avstått att bli pilot för att det är för dyrt

Marcus Ekeroos

[S]jukdom, ålder och förändrade familjeförhållanden är alla vanliga orsaker till att antalet piloter blir färre. Det finns också krav som måste uppfyllas.
– Under varje tvåårsperiod måste man flyga tolv timmar och göra åtta starter och landningar. Läkarintyget måste också uppdateras, säger Marcus
Tolv timmars flygning låter kanske inte mycket, men på en timma i luften går det sex-sju timmar i förberedelse och efterarbete.
– Sen får du lägga till de fyra timmar du lade när du trodde det skulle bli bra väder en annan dag. Effektiv tid som man flyger är väldigt lite i förhållande till allt annat, säger Carl.
Förhoppningen är att föreningen snart inte har bara en utan tre piloter bland sina inskrivna medlemmar. Tillsammans med Daniel Oom så är Carl von Rosen mitt uppe i sin pilotutbildning. Men det hela är ett maratonlopp, snarare än en sprinterdistans.
– Man brukar säga att det tar två år att sig igenom utbildningen. Den snabbaste tog sitt certifikat på tre månader men det är exceptionellt snabbt, säger Marcus.
Med sin ordförandepost i ballongfederationen är han direkt involverad i problemet. Det är nämligen federationen som driver den flygskola där många piloter, däribland Carl och Daniel, utbildar sig. Proceduren liknar till stor del den när man tar sitt körkort. Teoristudier varvas med praktisk flygning för en instruktör. Men det finns också stora skillnader.
– Vi här i CBC är lyckligt lottade på så sätt att föreningen står för flygningen så blir det inte lika dyrt, säger Carl.
– Flyger man osponsrat och betalar allt själv så slutar det nog på runt 100 papp. Men jag tror inte jag träffat någon som avstått att bli pilot för att det är för dyrt, säger Marcus.

[V]ad gör då alla föreningens 60-talet medlemmar som inte får flyga ballongen? De flesta tar nog helst hand om någon av de andra tre platserna i ballongen, men det finns fler uppgifter. Exempelvis så måste varje flygning ha sällskap av en följebil för att kunna vara på plats vid landning. Kommunikationen sker via radio.
Marcus förklarar vidare:
– Man kan jämföra det hela med en bilresa. Föraren kör bilen men du kan vara med hela resan, planera resan, packa bilen och tvätta bilen. På samma sätt är det med ballongflygningar. Piloten flyger ballongen men alla får hjälpa till och vara med.
De flesta nöjer sig med att vara passagerare, det är ytterst få som väljer att ta steget och påbörja en pilotutbildning.
– Även om vi såklart vill ha fler piloter är det oerhört viktigt att de som påbörjar utbildningen verkligen vill bli piloter. Det är en jobbig process och vill man inte så lyckas man inte. Bara en fjärdedel av de som påbörjar utbildningen fullföljer den, säger Marcus
Att inte gå igenom utbildningen på egen hand är något som Carl rekommenderar.
– Absolut! Jag började först och tog någon lektion men hade mycket i skolan och tappade fart. Men sen började Daniel och jäklar vilken fart det blev. Det blir ju som en tävling emellan oss om vem som kan komma upp i luften först.

[O]m ballongens bäste vän är vinden så är även dess värsta fiende väderleksbaserad. Regn, snö, blåst och moln. Allt kan förstöra en planerad flygning. Men den värsta fienden heter termik.
– Termik bildas när varm luft stiger från marken och är varmare än sin omgivning. Den trycker då undan kallare luft vilket skapar oregelbundna vindar. Då kan du inte styra ballongen längre utan åker åt olika håll på olika höjder, säger Daniel.
– Precis, tänk dig den geografiska profilen av en stad. Först kanske det kommer ett högt hus och då åker man upp och sen åker man ner igen, säger Carl.
Termiken gör också, motsatt till vad man kanske tror, att ballongflygning är en sport som lämpar sig på vinterhalvåret. Då är inte solens strålar tillräckligt varma för att termik skall kunna bildas och det är då möjligt att flyga under alla ljusa timmar. På sommaren däremot är det bara flygbart under gryning och skymning.

”Ett-Två, Ett-Två, Ett-Två”. Nej det är inte Sveriges resultatrad i VM 1990 som Carl von Rosen upprepar. De sista förberedelserna för avresan görs, däribland att testa radiokommunikationen och leta upp en Grönsakskarta över tävlingsområdet.
– Vanliga kartor är inte tillräckligt detaljerade så därför har vi grönsakskartor. Om det heter så för att man till och med skall kunna se vad som växer? Det vet jag inte, jag tänker att det är för att de är gröna.
Med bra väder under helgen så finns det god chans till flygträning, många av landets instruktörer kommer finnas på plats. SBF har ett tiotal instruktörer som hjälper eleverna i flygskolan, många av dem ställer upp utan ersättning. Skillnaden är stor jämfört med de företag som sysslar med kommersiella flygningar och utbildningar, i alla fall när det gäller ekonomi. Men man ser inte varandra som konkurrenter.
– Han som driver Ballongflyg i Väst har medlemsnummer tre här i föreningen och var med och startade upp den, säger Marcus
– Ja jag hade honom som instruktör häromdagen, säger Daniel innan Marcus tar vid igen.
– Vi får ju inte sälja biljetter och flyga vanligt folk.
Ballongflygning som upplevelse är en produkt som bara verkar växa i popularitet. Upplevelser.com säger att det är en av deras storsäljare med 160 sålda flygningar under sommarmånaderna 2014. De använder sig aldrig utav föreningar likt CBC utan av kommersiella flygföretag.
– Ja det finns ju några personer i Sverige som lever enbart på att flyga ballong. Det är dessutom en del av våra medlemmar som brukar hjälpa till och köra följebil för att finansiera sina studier, säger Marcus.
Göteborg är en av de städer i Sverige där ballongflygning har starkast fäste. Det kan verka konstigt med tanke på det omtalade västkustvädret. Men det finns många bra ställen att starta och landa på i Göteborg med omnejd.
– Vinden är ju vår primära navigation, därför har man olika startplatser beroende på hur det blåser och vart man vill ta sig. Här ser du några vi brukar starta på, säger Carl och pekar mot bordsytan.

[S]offbordet är inget vanligt soffbord. Det är inslaget i en karta över västkusten. Kartan har dessutom blivit målad på med röda och gröna färger i olika geometriska figurer.
– Det här gröna området är vid Säve flygplats, där är luften kontrollerad upp till 1500 fot vilket gör att vi behöver dubbelriktad kommunikation för att kunna kommunicera med flygtornet. Vi måste dessutom ha tillstånd för att få flyga här, samma sak gäller med Landvetter.
De här röda cirklarna då, är det ställen ni inte får flyga vid?
– Nej det där är mest arga bönder. Vi behöver ju ha tillstånd från markägaren för att landa och det är svårt att fixa i luften om man måste gå ner. Då får man sig en rejäl utskällning vilket leder till en röd prick, säger Marcus.
Kartan uppdateras allt eftersom nya platser upptäcks som bra eller dåliga. Långt ifrån alla markägare blir arga när det dyker upp en ballong på oväntat besök.
– Vi var ute och flög i Uddevalla och fick landa på Orust. Då kom ägaren ut och var jätteglad och bjöd in oss på kaffe, säger Daniel.
– Vi kan ju inte planera exakt i vilken korsning vi ska landa utan mer vilket område. Det finns flygningar där man hamnar precis där man tror och det finns flygningar där man inte hamnar i rätt kommun, säger Marcus.

[J]u närmre Örebro bilen kommer, desto sämre är vädret. Regnet blir allt tyngre och övergår i något som liknar snöflingor. Till lördagens morgon har himlen stängt sig. Molnen ligger kvar. Inte mycket talar för att ballongen skall upp i luften. Med drygt tjugofem mils resa i bil ger man dock inte upp lätt. Bilen rullar i alla fall. Vid startplatsen ser det bättre ut. Mycket bättre. Solen visar sig, molnen blir färre och färre. Till slut finns de inte längre. Till slut har molnens plats i luften ersatts av luftballonger. Femton tävlande trängs om platserna i det oändliga utrymmet som himlen utgör. En av dem styrs av Carl. Trots orutinen går första tävlingen bra. Riktigt bra.
– De lade ut ett kors på marken. Sen skulle man kasta en sandpåse från ballongen så nära som möjligt. Vi var sju meter ifrån och det var närmast. Jävligt kul, säger Carl.
Andra tävlingen skall man följa en ballong och landa så nära som möjligt. Den går inte lika bra.
Carl har inte tillräcklig vana för att landa på det stället som behövdes.
– Min instruktör sa ”Då skiter vi i tävlingen så får du landa här borta istället”.

Simon Carlsson